4 Februari - Resan hit

Resan till Bukoba, Tanzania började tidigt klockan 4 på söndag.  Själva turen till Uganda var väldigt smidig och utan besvär. Själv hade jag turen att sova de största delar av den långa resan. Väl framme i Uganda möttes vi upp av syster Monica varefter vi fick en ordentlig måltid och vila inför morgondagen. Resan genom Uganda var fylld av intryck, allt från den rusande trafiken och de många mopeder med last av alla olika slag till marknader med mat och massor med människor. Vidare in igenom lantliga byar och molniga skyar. På resan genom Uganda åt vi lunch på ett litet hack – det blev samosas.  Väl framme vid gränsen till Tanzania tog det ett litet tag att fixa visum men slutligen nådde vi Tanzania. Naturen var livlig och grön och vägarna gropiga. Vi var trötta och varma i Hekimas mini-buss.

Väl framme på skolan fick vi ett välkomnande som jag endast kan beskriva som mäktigt. Chauffören av mini-bussen tutade bussens horn i en rytm och plötsligt svärmade eleverna från Hekima fram som om tagna ur luft. Tjejer mellan åldrarna 11-16 i gula, blåa och lila klänningar samlades runt oss, upprymda och glada. De drygt 300 elever klappade och dansade och hälsade på oss, nästan på en och samma gång. Glädjen var påtaglig och vi fördes sedan upp på byggnadens veranda. Ljudet av trummor satte igång en ceremoni som eleverna förberett inför vår ankomst. Traditionella danser, glada miner och klappande händer. Så himla mäktigt. Man kan inget annat än vara ödmjuk inför ett så starkt välkomnande och så rytmiskt duktiga dansare.

/Mina