13 och 14 Februari

Tja Tja bloggen (part 3 )!
Klockan är halv fyra på torsdagseftermiddagen och Tanzaniatruppen är tillbaka i Uganda igen och befinner sig på ett motell/hotell(??) i utkanten av Kampala. Huvudsaken till att vi är här är då vi väntar på att kunna ta flyget till Amsterdam ikväll vid 23:30. Kontrasten mellan att ha varit igång konstant i två veckor till att ha en hel dag endast tillägnat lugn känns väldigt surrealistiskt.

Det vi underhållit oss med idag har mer eller mindre omfattat att varva 10 minuters exponering i solen på hotellets bakgård för att i ett försök till en desperat räddningsmission fixa till den där charmiga, fläckiga bonnabrännan vi alla springer runt med, med att spela några omgångar skitgubbe (lugna puckar, endast ett kortspel!!) (väldigt kul dock, rekommenderas starkt)  i skuggan. Tio minuter i solen kan kanske låta mesigt men faktum är det motsvarar tiden det tar innan man svettas sönder här vid ekvatorn.

När vi ändå pratar ekvatorn så var det exakt där vi befann oss vid denna tiden igår. Väl där stannade vi för att äta lunch och för att kunna få en chans att sträcka på benen en gång under den sju timmar långa resan som det tar mellan Tanzania och Uganda. Vid ekvatorn fanns det även en man som visade oss principen om hur vatten snurrar motsols respektive medsols när man häller ner det i ett hål. Detta beroende på varom man befinner sig på norra eller södra halvklotet. Varom sättet han utförde detta experiment var helt legitimt finns utrymme att diskuteras om. Skålarna han hällde vattnet i var relativt sneda och skumma, samt massa andra avvikande faktorer.

Även om dagen för övrigt legat på den lata sidan betyder det inte att vi har varit helt förfärliga. Vissa av oss(jag)  har, till personalens nöje, sprungit fram och tillbaka på den lilla asfalterade bakgården, andra har läst bok, och övriga pillat vidare på våra gymnasiearbeten.

Ses i Amsterdam!!
XOXO Lovisa <333

Sista dagen - Farewell

Idag var sista dagen på Hekima.

Dagen började med lektionsbesök på skolan, i sex olika ämnen. Vi fick ta del av biologilektionen och matematiklektionen. Noterbart från lektionerna var den tydliga disciplinen, deltagandet och entusiasmen. Att eleverna exempelvis räknande i kör, kan kännas lite annorlunda för en svensk gymnasieelev.

En sista måltid serverades, där vi och alla lärare åt tillsammans. Som vanligt var maten utsökt och det kändes konstigt att det här var sista måltiden på Hekima.

Efter lunchen var det dags för avskedsceremonin i skolans trädgård. Precis som vid det varma välkomnandet var hela skolan närvarande. Det bjöds på sång och dans och även tanzaniska skräddarsydda kläder! Nu kändes det som att vi alla hade tagit ett stort kliv ur ”bekvämlighets-zonen” vilket (som väntat) gav eleverna ett gott skratt. Vi tror dock att vi kom undan ganska lindrigt med våra tjusiga skjortor.

Avslutningsvis framförde vi våra tacktal där vi passade på att tacka både elever och lärare för det otroliga engagemanget samt för alla upplevelser och det fantastiska bemötandet från Hekima. Därefter avslutade vi med en svensk midsommarsång (originellt), den här gången blev det ”Vi äro musikanter”.

Efter det gick dagen mot sitt slut och det var dags att åka tillbaka till hotellet i Bukoba. Som sista farväl samlades alla elever längs vägen, busschauffören tutade och eleverna vinkade glatt.

Allt som allt så gav den här dagen väldigt mycket intryck hos oss. Det blev som det avslutande kapitlet på denna resa och det var här man verkligen började smälta alla upplevelser. Trots den glada stämningen så kunde man inte undvika att känna en aning vemod över att resan löper mot sitt slut. Efter detta äventyr vet vi att Hekima alltid kommer att vara något speciellt för oss och det känns som om vi alltid är välkomna tillbaka.

Imorgon väntar en lång hemresa med första stopp i Kampala, Uganda.

/Linus & Erik

 

Uppdatering gymnasiearbeten - Mina och Tilde

Mitt arbete kring bistånd tog redan tidigt en ganska oväntad riktning.  Min första intervju blev med Syster Vestina och Mr. Mambo från Hekimas administration. Där fick jag reda på hur mycket skolan förlitade sig just på bistånd och samtidigt hur det bistånd vi talade om inte riktigt tillhörde det bistånd som granskat ur beroendeteorin kan ses ha mindre hållbara resultat för omgivningarna. Skolans bistånd kom främst från ansökningar till fonder baserat på de olika projekt de ville åstadkomma.

Vidare intervjuade jag en grupp nunnor som drev ett lokalt barnhem. Det tydliggjordes att det hade sina förmåner att driva en religiös verksamhet – eftersom mycket bistånd gavs av just av församlingar. I mitt försök att kartlägga de inflytelserika organisationer och program i området upptäckte jag att Bukoba var lite av ett särfall när det kom till religiös verksamhet. Området har varit väldigt präglat av de tidiga missionärer som lagt grunden för mycket i området inte minst utvecklingsarbetet. Den religiösa kopplingen som finns till mycket av utvecklings organisationerna blir väldigt intressant att diskutera i förhållande till begreppet neokolonialism.

I alla intervjuer har jag frågat om man anser sig vara beroende av biståndet, eller om man klarat sig utan det. Alla gånger berättar respektive att man är beroende av det för att se vidare utveckling, men att man hade klarat sig utan annars. Och jag måste säga att ju mer jag ser, ju mer slår det mig hur absolut avgörande det är att diverse organisationer finns som resurs. Trots fallgroparna som organisationerna kan ha i förhållande till hållbarhet, värderingar eller beroende så är det alla gånger bättre att de finns än alternativet.

/Mina

Hej! En liten uppdatering gällande mitt gymnasiearbete! 

Jag har som tidigare nämnt haft två gruppdiskussioner med elever och två intervjuer med advokater här i Bukoba. Till mina gruppdiskussioner delade jag först ut enkäter och elevernas svar har gjort det tydligt att värderingarna kring abort i regionen är starkt kopplade till religion, traditioner och normer här. Diskussionerna har varit mycket givande då många svar i enkäterna kunde utvecklas vilket gav mig ett bredare perspektiv på frågan. Diskussionerna ledde ofta in på samtal om synen på äktenskap och faktumet att om en skolflicka blir gravid får hon inte lov att gå kvar i skolan längre. Det var intressant att först få diskutera med bara tjejer på Hekima och sedan bara killar på Illuhya, då många svar liknade varandra men killarnas egna värderingar framkom ännu tydligare (kanske för att ingen lärare satt med). 

Intervjuerna med advokaterna gav mig som sagt mer kunskap kring lagen, dess utformning, vilka olika straff som finns och hur ett fall kan se ut. Hade jag fått önska lite nu i efterhand hade jag också gärna haft en intervju med en doktor eftersom de hade kunnat besvara många nya frågor som jag fått längs vägen kring ämnet. En doktor måste nämligen godkänna om skälen för kvinnan att vilja genomgå en abort är giltiga och det hade varit väldigt intressant att få undersöka hur tillvägagångsätten för en doktor i ett sådant fall ser ut. 

Mycket som jag läst på om innan har jag fått bekräftat men också en massa nya tankar och information. Nu har jag börjat renskriva mina anteckningar för att sedan kunna börja sammanställa och analysera mitt resultat ordentligt. 

Summa Summarum! Mycket intressanta och spännande diskussioner och intervjuer med nya tankar och perspektiv som bra material för mitt arbete!

kramis

Tilde

11 Februari - Måndag

Dagen började med att jag (Mina) och Erik hade intervjuer. Medan Erik var på Tanesco och fick en massa information om solenergi var jag på Tumaini Children center. En religiös organisation som är verksam i att förebygga att barn hamnar på gatan samt att hjälpa de som hamnat där ta sig vidare. Väl där träffade vi Gunnar Brycke från Bukoba hjälpen. Gunnar och systern som ledde Centret gav mycket information omkring organisationen såväl finansieringen. Det visade sig att Sveriges egna bistånds myndighet sida bidrog till programmet man drev på Tumaini center. Men Gunnar och systern förklarade hur deras bidrag kom med direktiv som innebar att pengarna endast fick gå till seminarium/utbildnings moment. Det ledde till en mycket intressant diskussion omkring bistånd och sida.

Vidare åkte vi till syster Ester, tidigare rektor på Hekima (hon hade varit på skolan totalt 23 år), för att äta lunch. Förutom en härlig måltid hade syster Ester många intressanta synpunkter på allas arbeten och väckte några nya reflektioner bland oss. Efter besöket åkte vi hem till hotellet och satte igång med att förbereda våra tal inför avskeds-lunch på Hekima imorgon.

Runt middagstid gick vi in till staden för att äta middag med Raphael och hans familj men även Stella, Nelson och Edson. Trots vissa språkbarriärer lyckades vi få igång några intressanta samtal och hade det väldigt trevligt med dem.

/ Mina och Tilde

Avstämning Gymnasiearbeten - Erik och Ellen

Mina undersökningar hittills har gått bra och jag har nu fått den viktigaste informationen för mitt arbete. Under tiden vi bodde på Hekima kunde jag utföra flera mätningar av både UV- strålning och ljusstyrka. Jag har även gjort en Intervju angående Hekimas elförbrukning och skolans solceller som gav mig en god inblick på kostnaderna den har i sin användning av elektricitet. Eftersom skolan använder sig av både förnybar solenergi och det offentliga elnätet var urskiljningen viktig mellan hur mycket respektive energikälla försörjer. Det har jag nu i princip fått svar på tillsammans med den totala dagliga elförbrukningen på skolan.

Nu väntar två till intervjuer med en representant från energimyndigheten och med ett lokalt solcellsföretag. Med dessa intervjuer hoppas jag få reda på hur utbrett det offentliga elnätet är i regionen och vilka källor man använder för energin. Sedan skulle det även vara nyttigt att få höra om framtidsplanerna för den elektriska infrastrukturen i Kagera-provinsen.
Från solcellsföretaget förväntar jag att få lite mer allmän information om deras produkter och utveckling av solceller i branschen.

Som helhet har jag alltså både fått bra med mätningar och förhoppningsvis gott med underlag från intervjuer, sedan gäller bara att bearbeta alla mätningar och information hemma i Sverige.

/ Erik

Dagen vi kom fram till Bukoba och Hekima så fick vi också ut schemat för resan. På det här schemat så fanns inte mitt namn med. Enligt schemat så hade jag inte fått inbokat en enda intervju vilket gjorde mig en aning orolig. Jag fick berättat för mig att närmsta polisstation låg väldigt långt bort vilket försvårade att få kontakt med någon polis som ville ställa upp på en intervju. Men tack vare alla fantastiska lärare och rektorer på Hekima så lyckades de fixa fram två intervjuer med poliser till mig. 

Den första intervjun var dessvärre med en manlig polis vilket egentligen inte är aktuellt i mitt arbete då syftet är ta reda på hur de kvinnliga poliser upplever sitt yrke. Men intervjun var trots allt givande då jag fick reda på en del praktisk information kring polisen i Tanzania. Och det var också givande att få höra från en manlig polis perspektiv angående jämställdhet i yrket. Den andra intervjun var med en pensionerad kvinnlig polis. Tyvärr var hon väldigt reserverad och ville inte svara på en del frågor och hon gav rätt så korta svar. Men det i sig säger en del och kan vara väldigt intressant att analysera. Något som också är väldigt intressant att analysera och värt att lyfta fram i mitt arbeta är varför det är svårt att få kontakt och få en intervju med en kvinnlig polis i Tanzania. Att få kontakt med poliser i Tanzania var inte lika enkelt som att få kontakt med svenska poliser. Jag har fått tänka om en del i mitt arbeta och vrida lite på mina frågeställningar. Men som helhet känner jag att jag kommer få ihop ett bra arbete.  

/Ellen

Gymnasiearbetena - Lovisa och Linus

Tja tja bloggen, guess who’s back…

Sedan dess att jag skrev senast har jag haft en avslutande intervju med Hekimas skolsyrra. I och med det mötet är jag nu äntligen klar med alla mina intervjuer. Något om både känns befriande samtidigt som tråkigt. Även om intervjuerna har varit väldigt intressanta att genomföra så har de även varit mycket energikrävande vilket framförallt har varit kopplat till att de utspelade sig inom en sådan kort tidsintervall.  På så sätt är det skönt att det är avklarat då jag nu har möjligheten att på ett helhjärtat plan ägna mig åt att sammanställa det material jag fått. Detta utan att behöva förbereda mig inför kommande informationsström samtidigt.

Sammanlagt har jag haft fem intervjutillfällen varav två har varit i form av gruppintervjuer med skolflickor, och resterande varit möten med personer med hälsorelaterade yrken. Att få ha träffat skolflickor (vilken är den målgrupp jag har huvudsakligt fokus på) samt en sjuksyster, läkare och skolsyster är i princip det jag önskat. 

Innan jag fick ta del av schemat hade jag dock även förberett mig med intervjufrågor ämnade åt arbetande personal på Hekima eller annan skola. Men genom att jag inte fick tilldelat en intervju av denna karaktär behövde jag  göra lite modifikationer för att säkerställa att jag fick så mycket information som möjligt. Genom att passa på att slänga in några frågor till skolsyster i kombination med att de lärare som följde med på intervjuerna inte sällan framförde sina egna åsikter eller faktakunskaper på vissa av de utbildningsrelaterade frågorna så lyckades jag i slutändan täcka de frågeställningarna bra ändå.

Förutom att det känns lite synd att ha dödat så många träd i onödan (fick  tyvärr endast 14/100 enkäter besvarade) känner jag mig allt som allt nöjd. Det som ligger framför mig nu är att inledningsvis  sammanställa anteckningar, för att därefter jämföra de olika intervjuobjektens svar med varandra, så att jag avslutande (äntligen !!!) kan börja skriva på riktigt.

Detta var ett extremt torftigt inlägg men nu har ni iallafall lika bra koll på situationen som jag (tror att jag) har, haha.
Sov gott!

//Lovisa :))


Under min vistelse här I Tanzania har jag fått goda möjligheter till att utföra mina försök att rena vatten med hjälp av energin från solljus och petflaskor samt fått gå på studiebesök som gett bättre inblick i vattenförsörjningen i regionen.

Studiebesöket vid BUWEA var spännande då man även där ägnade sig åt enkla reningsmetoder av vatten. Att jag även har fått se BUWASA:s vattenreningsverk där de förser Bukoba med renat vatten från Victoriasjön var också kul. Jag har själv också tagit prover från sjön och i hotellets kran för att se om de har gjort ett bra jobb :). Att det inte var någon som kände till att man kunde rena vatten med UV eller Ozon gjorde att jag inte fick input om just det, men jag känner att jag har fått bra underlag för mitt arbete ändå.

Då min försöksplanering är väldigt väderberoende har jag fått hålla ett strategiskt öga på schemat tillsammans med att familjen hemma i Sverige har gett mig en väderprognos. Men trots ett och annat regn och åsk-oväder har jag kunnat köra försöksserier där jag har renat 600ml och 1,5 L vatten m h a antingen direkt solljus eller ozon. Extra skönt var det att se att all utrustning funkar som det ska.

Än så länge är det svårt att säkerställa något slutgiltigt resultat av mina tester. Bakterieodlingarna behöver nämligen växa sig tillräckligt stora för att jag ska kunna se skillnad på före rening och efter. Men jag väntar hoppfullt på resultat.

/Linus

10 Februari - Söndag

Halli hallå igen!

Nu har det gått precis en vecka sedan vi lämnade Sverige och er där hemma. Fortfarande känns dagarna här spännande och roliga. Var dag består av nya aktiviteter och upplevelser som inte liknar någon annan dag här. Natten till idag var en aning jobbig och sömnlös. I vart fall var det så för mig och Lovisa. Fram till klockan tolv varade en festival vars musik hördes extremt högt. Basen till musiken gjorde att våra sängar och väggar vibrerade. Jag tampades med att hitta mina öronproppar som försvann hela tiden och Lovisa tampades med att få ut alla myggor som på något sätt lyckats ta sig in, trots myggnät runt hela sängen. Väl när jag sedan somnat, vaknade jag vid 04 av ett extrem åskväder som sedan höll på till 9 på morgonen…

Men som tur var som hade vi en väldigt lugn dag framför oss. Vi var på gudstjänst på morgonen i Bukobas fina katedral. En väldigt stor katedral som lockar till sig väldigt många människor på söndagsmorgnarna. Därefter möttes vi av solsken och en otrolig hetta som vanligt. Vi strosa runt på stan, en väldigt liten stad så det tog verkligen inte lång tid att gå igenom. Några av gänget köpte lite tyg men annars var tyvärr en del butiker stängda idag så vi kanske kommer gå dit imorgon igen och kikar. Eftermiddagen var väldigt lugn då vi fick fritid. För min del fick jag en del plugg avklarat, känns skönt! Imorgon väntar intervjuer för några i gänget och vi andra hänger med på det.

/Ellen