Vad hände den 8 februari?

Mambo!

Dagen började med en välbehövlig sovmorgon. Vid 9 åt vi frukost tillsammans och diskuterade planerna för dagen. Idag var det jag, Sandra och Tove som hade intervjuer medan Ebba, Tova och Zelma fick följa med oss andra som lite stöd. Vid 10 gick samtliga förutom Sandra, som skulle till en skola 5 minuter härifrån, till Hekima och mötte upp våra ansvariga lärare för intervjuerna. Paret som jag skulle intervjua kunde inte engelska, och därför fick en av lärarna på skolan agera tolk. Paret var helt fantastiska! De öppnade verkligen upp sig och svarade på alla mina frågor utan att lämna några detaljer ute, vilket var väldigt oväntat eftersom mitt ämne är väldigt tungt att prata om. Mannen och kvinnan, som var i 80-års åldern gifte sig 1961 och har sedan dess levt tillsammans. Genom åren hade de fått 12 barn och 28 barnbarn! I slutet sa de att jag, Tova och ebba var välkomna hem till dem, de var verkligen så himla gulliga! Deras historia gav mig verkligen ett helt nytt perspektiv på barnäktenskap, eftersom deras äktenskap slutade lyckligt och var en riktig solskenshistoria. Detta kändes också väldigt skönt för mig eftersom gårdagens gruppintervju med flickorna på Hekima resulterade i många svar som gjorde ont i hjärtat att höra.

Efter en paus med efterlängtat wifi och lunch i ”the guest house” begav vi oss återigen till skolan för att ha cultural exchange med eleverna på Hekima. De fick ställa sina frågor som de hade om Sverige och om oss, och vi fick ställa frågor till dem om Tanzania. Vi fick också prova på deras traditionella dans, och så sjöng de för oss. Jag var inte speciellt duktig på dansen, men vi skrattade mycket. Jag spelade upp lite svensk musik, och deras favorit var Timbuktu. I slutet bad dem om min autograf, vilket kändes lite märkligt. En annan sak som också är ovan är att bli kallad för ”Miss Ellie”. Jag är ju bara jag, ingen speciell och det är svårt att förstå hur mycket de ser upp till en. En av frågorna jag fick var hur det känns för mig att vara en ”world changer”, och det säger rätt mycket om vad de har för tankar om oss.

Slutligen åt vi middag och Erika lärde oss en sång som vi sjöng på swahili, svenska och engelska. Detta resulterade i många högljudda skratt som avslutade dagen på bästa sätt!

Idag känns det som att jag landat mer och har fötterna på jorden. Igår hade jag så mycket tankar efter alla de intryck som vi fått, både när vi kom hit, men också bussresan genom Uganda som kändes jobbig på olika sätt.

Mätta i magen av alla minibananer ska vi nu sova, och imorgon väntar ännu en händelserik dag!

Ps. Vi har ännu inte fått någon avocado, med det är en dag imorgon också;)

Ellie