Wow, äntligen är vi framme! Efter nästan 30 timmar på
resande fot, med ca 5 timmars bra sömn är vi äntligen framme på Hekima Girls
Secondary School i Bukoba.
Det började 03.00 utanför triangeln och 24 timmar senare
somnade vi på ett hotell i Uganda. Planen var att vi skulle ta en buss från
Uganda ner till Tanzania kl. 08:30, men bussen var ungefär två timmar sen (inte
så olikt från Skånetrafiken som vi är vana vid…) och vi lämnade hotellet först
strax efter 11:00. Bussen tog oss till den Tanzaniska gränsen där vi sedan
hoppade på Hekima’s skolbuss. Bussresan kom med många nya intryck, både bra och
jobbiga, men sådant är viktigt det med. Bussresan var allt som allt lång och
varm men vi alla lyckades sova lite grann i alla fall.
Det hade börjat bli mörkt när vi närmade oss Hekima, men när
vi kom fram möttes vi av det mest otroliga, hjärtevärmande välkomnandet
någonsin. Det var som om någon höjde volymen på en låt ju närmre vi kom till
gäststugorna och utanför stod alla elever och lärare på Hekima Girls Secondary
School och sjöng och dansade och hälsade oss välkomna. Jag och de andra tjejerna blev så rörda och
glada, och gjorde vårt bästa för att hålla tårarna från att falla.
Traditionella danser och låtar visades upp och till sist fick alla en stor applåd
och alla introducerades till alla. Efter den fantastiska upplevelsen fick vi
kvällsmat och lite snabb information om morgondagen.
Nu ska vi alla tvätta röd sand ur håret och sedan ska vi få
vår första natt med mer än 5 timmars sömn.
Tove
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar