Dagen började med en bussfärd
till Maruku Agricultural Training & Research Institute, som vi besökte
tillsammans med ett antal elever från Hekima, precis lagom för att fylla den
lilla skolbussen som Mr. Johnson så flitigt skjutsar runt oss i. Vi hade ställt
in oss på en guidad tur kring institutets plantager, vilket vi fick… till slut.
Först väntade en föreläsning om institutets odlingar, bestående av bananer, casava
och sötpotatis, varav banan var den inledande delen. Över två timmar senare var
samtalsämnet fortfarande banan, vilket gjorde att vi inte hade jättemycket tid
att senare vandra runt på plantagerna. Men, ”the banana has a lot of stories”,
förklarade föreläsarna, och vi fick åtminstone se ett casavafält, men framför
allt ett flertal bananplantager. Det var intressant att se, eftersom Tanzania
har banansorter med smaker och egenskaper jag aldrig tidigare hört talas om,
som används för exempelvis öl och matlagning.
Efter besöket på Maruku Agricultural Training
& Research Institute, tog bussen oss till Hekima för sista gången. Vi bjöds
på en ”Farewell Lunch” på the Guest House, och utvärderade sedan resan och dess
program tillsammans med Sr. Vestina och Mr. Mambo. Därefter var det dags att ta
oss till skolan för Farewell Get-together, en fantastisk avskedsceremoni och
sista möte tillsammans. Varken välkomnandet eller avskedstagandet på Hekima
liknar något vi någonsin upplevt i Sverige, eftersom avskedet var lika
storslaget och överväldigande som deras makalösa välkomnande av oss. Kvällen
bjöd på sång, dans och tal, kryddade med en känsla av kärlek och gemenskap. Vi
fick även kläder som Sr. Vestinas syster sytt åt oss, en väldigt fin och
personlig gest. Flera har sagt att de aldrig förr har känt sig så välkomna som
på Hekima, vilket är en passande beskrivning för ett ställe som gett oss så
många minnesvärda upplevelser.
Idag var alltså vår sista dag
i Bukoba, innan vi imorgon bitti börjar avfärden mot Uganda. Tiden här i
Tanzania har gått otroligt fort och varit fylld av upplevelser, och även om det
känns tråkigt att lämna Hekima och dess fantastiska människor, ska det trots
allt bli ganska skönt att komma hem.
Tova
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar