Utvärderingar - tankar och reflektioner

Utvärdering - Sandra

Efter 2 underbara veckor med oförglömliga minnen är vi nu på väg mot kalla Sverige igen. Resan har varit helt fantastisk på många olika sätt, men även mentalt påfrestande. Jag tycker att jag har fått in väldigt mycket och användbart material till mitt arbete trots att blandade känslor kryllat i kroppen under tiden man intervjuat. Det visar dock på hur viktigt det är att faktiskt komma ut i världen och se, träffa och uppmärksamma problem som förhoppningsvis leder till att man väcker tankar hos dem drabbade. En säker skolväg är given på många ställen runt om i världen, men att möta flickor som näst intill är vettskrämda över att gå denna väg är orättvist, hjärtekrossande och fel. Att dessutom få frågan: Hur kan du hjälpa oss? gjorde mig många gånger stum. Men att få vara en av de få elever som faktiskt fick möjligheten till att göra denna resa är jag så tacksam för och ja, mitt hjärta har blivit lite större precis som Niklas och Erika sa innan vi åkte. Vi har fått se alltifrån svår fattigdom, disciplin, lyckliga barn, traditionella sånger och danser, fina utsikter och vidder, ett fantastiskt välkomnande och farväl, men framförallt har vi fått träffa helt fantastiska människor som man aldrig hade träffat på egen hand.

Att världen ser så annorlunda ut och att alla har så olika förutsättningar är en viktig kunskap att ha i åtanke. Många, även jag tar saker och ting för givet, men att se ett ensamt barn i 5 årsåldern släpa två stora vattendunkar på en mörk väg bland farlig trafik, människor och djur väcker många olika känslor. Drivkraften om att en dag göra skillnad har som sagt bara blivit ännu starkare under resan. Jag kommer sakna värmen, men framförallt mina nya vänner i Tanzania.

Utvärdering - Ellie

Så var denna resan över, och jag kan lugnt säga att jag är mer än nöjd. Jag har fått lära mig så mycket, både genom andra människor, men också genom det som jag sett. Det som satt mest spår i mig är hur människor faktiskt lever, och hur bra jag har det hemma i Malmö. Jag har av en slump växt upp i Sverige, och har allt jag behöver. Familj, hus, bil, mat, tillgång till utbildning och sjukvård, kläder – allt som man tar för givet och som är så självklart för mig. Samtidigt utgår vi ju bara från det vi ser och gör antaganden baserat på det, vi vet ju egentligen inte säkert om människorna vi sett ens lever i den fattigdom som vi tror.

När vi kom fram kände jag till en början lite hemlängtan, antagligen på grund av den stora omställningen som resan till Afrika inneburit. Jag kände mig väldigt matt efter resan genom Uganda, eftersom vi fått se så mycket som jag inte var förberedd på. Min hemlängtan försvann successivt – mycket på grund av att man kände sig så välkommen på Hekima av både elever och personal. Dagarna gick så himla fort! Det känns som vi nyss åkte, och nu är vi påväg hem.

Roligast och mest intressant har nog varit att få träffa alla de människor som vi fått träffa. Detta har gett mig så mycket lärdomar som jag kommer att ta med mig hela livet. Mest intryck satte nog paret som jag intervjuade under de första dagarna på Hekima. Deras historia var fantastisk, och det kändes så skönt att få höra om barnäktenskap som slutat lyckligt och inte med misär. Mina undersökningar har dock inte bara resulterat i glädje. Mina frågor har lett till svar som jag inte varit beredd på, och jag hade aldrig kunnat förställa mig att barnäktenskap är ett så stort problem i Tanzania som det faktiskt är. Jobbiga tankar har kommit upp i mitt huvud, och jag har fått stänga av lite medan jag läst igenom svaren på mina enkäter för att inte bryta ihop helt.

Under tiden i Tanzania har jag stört mig väldigt mycket på att folk har stirrat på vår lilla grupp, speciellt eftersom jag inte hade tillåtit detta hända om det skett hemma i Sverige. De nyfikna blickarna har inte gjort mig så mycket, men när blickarna säger något annat växer något inom mig, och jag blir väldigt frustrerad och arg.  Det var svårt att förhindra mina grodor från att hoppa, men jag lyckades som tur var hålla mina åsikter inom mig.

Utvärdering - Tova

Den här resan har verkligen varit otroligt spännande och annorlunda, med upplevelser som inte liknar något jag tidigare varit med om. Alla unika möten och intryck har gjort Tanzania-resan till en oförglömlig upplevelse, och jag är så glad över att ha fått ta del av det!

Det har varit så fint att bo på Hekima och lära känna de fina människorna som jobbar och studerar där. Välkomnandet och avskedstagandet är minnen jag sent kommer att glömma. De har verkligen fått oss att känna oss som hemma, men även rätt bortskämda. Jag är också väldigt nöjd med alla studiebesök och intervjuer som de har ordnat för oss.

Schemat har varit roligt och spännande, men också väldigt intensivt. I början påverkades jag en del av miljöbytet, eftersom det kändes som en märkbar omställning i levnadssätt i jämförelse med hemma. Dock vande man sig ganska snabbt vid rutinerna här, och blev efter hand allt mer avslappnad. Det har dock varit ganska svårt att vänja sig vid att se och höra om svåra livsförhållanden och samhällsproblem som skiljer sig mycket från Sverige. Vi har också upplevt oväntat mycket uppmärksamhet, både positiv och negativ.

Det känns verkligen som att resan har varit lagom lång, och det ska bli skönt att komma hem. Det kommer nog ta ett tag att låta alla intryck och upplevelser sjunka in, men jag vet att jag är otroligt glad och tacksam över att ha fått uppleva allt roligt, jobbigt, intressant, krävande och överväldigande vi gjort under de här två veckorna.