Utvärderingar - tankar och reflektioner

Utvärdering - Sandra

Efter 2 underbara veckor med oförglömliga minnen är vi nu på väg mot kalla Sverige igen. Resan har varit helt fantastisk på många olika sätt, men även mentalt påfrestande. Jag tycker att jag har fått in väldigt mycket och användbart material till mitt arbete trots att blandade känslor kryllat i kroppen under tiden man intervjuat. Det visar dock på hur viktigt det är att faktiskt komma ut i världen och se, träffa och uppmärksamma problem som förhoppningsvis leder till att man väcker tankar hos dem drabbade. En säker skolväg är given på många ställen runt om i världen, men att möta flickor som näst intill är vettskrämda över att gå denna väg är orättvist, hjärtekrossande och fel. Att dessutom få frågan: Hur kan du hjälpa oss? gjorde mig många gånger stum. Men att få vara en av de få elever som faktiskt fick möjligheten till att göra denna resa är jag så tacksam för och ja, mitt hjärta har blivit lite större precis som Niklas och Erika sa innan vi åkte. Vi har fått se alltifrån svår fattigdom, disciplin, lyckliga barn, traditionella sånger och danser, fina utsikter och vidder, ett fantastiskt välkomnande och farväl, men framförallt har vi fått träffa helt fantastiska människor som man aldrig hade träffat på egen hand.

Att världen ser så annorlunda ut och att alla har så olika förutsättningar är en viktig kunskap att ha i åtanke. Många, även jag tar saker och ting för givet, men att se ett ensamt barn i 5 årsåldern släpa två stora vattendunkar på en mörk väg bland farlig trafik, människor och djur väcker många olika känslor. Drivkraften om att en dag göra skillnad har som sagt bara blivit ännu starkare under resan. Jag kommer sakna värmen, men framförallt mina nya vänner i Tanzania.

Utvärdering - Ellie

Så var denna resan över, och jag kan lugnt säga att jag är mer än nöjd. Jag har fått lära mig så mycket, både genom andra människor, men också genom det som jag sett. Det som satt mest spår i mig är hur människor faktiskt lever, och hur bra jag har det hemma i Malmö. Jag har av en slump växt upp i Sverige, och har allt jag behöver. Familj, hus, bil, mat, tillgång till utbildning och sjukvård, kläder – allt som man tar för givet och som är så självklart för mig. Samtidigt utgår vi ju bara från det vi ser och gör antaganden baserat på det, vi vet ju egentligen inte säkert om människorna vi sett ens lever i den fattigdom som vi tror.

När vi kom fram kände jag till en början lite hemlängtan, antagligen på grund av den stora omställningen som resan till Afrika inneburit. Jag kände mig väldigt matt efter resan genom Uganda, eftersom vi fått se så mycket som jag inte var förberedd på. Min hemlängtan försvann successivt – mycket på grund av att man kände sig så välkommen på Hekima av både elever och personal. Dagarna gick så himla fort! Det känns som vi nyss åkte, och nu är vi påväg hem.

Roligast och mest intressant har nog varit att få träffa alla de människor som vi fått träffa. Detta har gett mig så mycket lärdomar som jag kommer att ta med mig hela livet. Mest intryck satte nog paret som jag intervjuade under de första dagarna på Hekima. Deras historia var fantastisk, och det kändes så skönt att få höra om barnäktenskap som slutat lyckligt och inte med misär. Mina undersökningar har dock inte bara resulterat i glädje. Mina frågor har lett till svar som jag inte varit beredd på, och jag hade aldrig kunnat förställa mig att barnäktenskap är ett så stort problem i Tanzania som det faktiskt är. Jobbiga tankar har kommit upp i mitt huvud, och jag har fått stänga av lite medan jag läst igenom svaren på mina enkäter för att inte bryta ihop helt.

Under tiden i Tanzania har jag stört mig väldigt mycket på att folk har stirrat på vår lilla grupp, speciellt eftersom jag inte hade tillåtit detta hända om det skett hemma i Sverige. De nyfikna blickarna har inte gjort mig så mycket, men när blickarna säger något annat växer något inom mig, och jag blir väldigt frustrerad och arg.  Det var svårt att förhindra mina grodor från att hoppa, men jag lyckades som tur var hålla mina åsikter inom mig.

Utvärdering - Tova

Den här resan har verkligen varit otroligt spännande och annorlunda, med upplevelser som inte liknar något jag tidigare varit med om. Alla unika möten och intryck har gjort Tanzania-resan till en oförglömlig upplevelse, och jag är så glad över att ha fått ta del av det!

Det har varit så fint att bo på Hekima och lära känna de fina människorna som jobbar och studerar där. Välkomnandet och avskedstagandet är minnen jag sent kommer att glömma. De har verkligen fått oss att känna oss som hemma, men även rätt bortskämda. Jag är också väldigt nöjd med alla studiebesök och intervjuer som de har ordnat för oss.

Schemat har varit roligt och spännande, men också väldigt intensivt. I början påverkades jag en del av miljöbytet, eftersom det kändes som en märkbar omställning i levnadssätt i jämförelse med hemma. Dock vande man sig ganska snabbt vid rutinerna här, och blev efter hand allt mer avslappnad. Det har dock varit ganska svårt att vänja sig vid att se och höra om svåra livsförhållanden och samhällsproblem som skiljer sig mycket från Sverige. Vi har också upplevt oväntat mycket uppmärksamhet, både positiv och negativ.

Det känns verkligen som att resan har varit lagom lång, och det ska bli skönt att komma hem. Det kommer nog ta ett tag att låta alla intryck och upplevelser sjunka in, men jag vet att jag är otroligt glad och tacksam över att ha fått uppleva allt roligt, jobbigt, intressant, krävande och överväldigande vi gjort under de här två veckorna.

Utvärdering - tankar och reflektioner

Utvärdering - Ebba

Resan är nu över och trots att jag längtar hem till min familj kommer jag sakna Tanzania. Jag kommer för evigt vara tacksam över de minnen jag fått under dessa två veckor, det har utan tvekan varit helt fantastiskt och det kommer definitivt ta tid att smälta alla intryck.

Resan började på bästa sätt med ett välkomnande utan dess like! Tjejerna på Hekima Girls Secondary School är otroligt duktiga på att dansa och sjunga, något vi lyckligtvis fick ta del av mer än en gång. Att sedan bo på Hekima var både hemtrevligt och mysigt, man trivdes verkligen och alla var mån om att vi skulle ha det bra. Vi blev verkligen bortskämda! Det blev framförallt tydligt när vi flytta till hotellet då det inte var lika mysigt som på Hekima, men det fungerade bra ändå.

Det var utmanande mentalt att träffa så många nya ansikten varje dag, man fick anstränga sig framförallt att både förstå och prata engelska. Men att det var så otroligt roligt och lärorikt kompenserade upp för den trötthet man ibland kände mot kvällen.

Alla människor har varit väldigt hjälpsamma och gett mig massvis med nödvändig information till mitt gymnasiearbete. Det är fantastiskt att höra hur sportvärlden ser ut i Tanzania och framförallt höra alla ungdomars framtidsdrömmar. Detta är en resa som man inte bara gör hur som helst, allt det vi har fått se och vara med om är verkligen något unikt – och jag har njutit varje ögonblick. Mest glad är jag över att jag nu kan säga att jag har vänner i Tanzania, människor som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta!

Utvärdering - Zelma

Vilken resa vi har haft! Ikväll åker vi hem till Sverige efter nästan två veckor här i Tanzania, vilket känns både skönt och sorgligt. Jag lämnar glad och tacksam för äventyret vi har fått vara med om men samtidigt sorgsen för att jag kommer sakna landet, värmen och de fantastiska människorna vi har fått privilegiet att träffa.

Resan började på topp när vi kom fram till Hekima Girls’ Secondary School och välkomnandes av elever och lärare där. Jag har inte känt mig så välkommen i hela mitt liv. Det var en överväldigande upplevelse precis som många andra händelser under resan. Vi var med om mycket positivt, som välkomnandet men även en del rörande och tufft. Under gruppdiskussionerna fick man till exempel ta in en del jobbig information. Dessutom såg vi dagligen personer som lever under mycket enklare och fattigare förhållanden än i Sverige, vilket var tufft. Man önskar att man kunde göra någonting, det känns så orättvist. Vi har med andra ord varit med om många både roliga och jobbiga intryck under resan, men det har fått en att tänka till, vilket jag tror är bra. 

Resan har alltså varit påfrestande på många sätt. Men samtidigt oerhört lärorik och spännande. Jag kommer aldrig att glömma de senaste två veckorna, och jag kommer minnas dem som en tid då jag växte mycket som person. Och jag kan med säkerhet säga: ”Wow, vilken upplevelse”, precis som jag trodde att jag skulle göra innan resan.

Utvärdering - Tove

Utbytet har varit något jag längtat efter sedan jag fick mailet om att jag kommit med. Välkomnandet som vi möttes av då vi kom fram till Hekima var det mest otroliga jag har varit med om, precis som hela denna resa.

Dagarna har varit fyllda med intervjuer och utflykter, så det har alltid funnits saker att göra utan att man helt tog ut sig. Självklart var man supertrött efter varje dag, eftersom man får så många nya intryck som måste processas. Tyvärr blev jag sjuk och missade lite men jag bet ihop och gjorde så mycket jag kunde och jag är så glad att jag gjorde det. Man har fått upplevelser man aldrig skulle få som turist och att få umgås med så många olika människor med olika bakgrund har varit helt fantastiskt.

Jag tror att resor som den här är en ”once in a lifetime” sak, och jag är så tacksam att jag har fått uppleva detta. Även om det nu ska bli skönt att komma hem till en nybäddad säng och mellomys med familjen så kommer jag sakna Tanzania.

Hemåt - 15 februari

Resan går sakta mot sitt slut, och idag begav vi oss tillbaka till Uganda, där vi för lite mer än en vecka sen spenderade vår första natt efter den långa flygresan från Sverige. Dagen började med att vi åt frukost på hotellet i Bukoba. Därefter gick vi en snabb tur ner till stranden för att kolla på vattnet – något som många av oss längtat efter ända sen vi kom till hotellet. Hekimas buss hämtade oss vid 10 och körde oss sedan till gränsen mellan Tanzania och Uganda. Visumansökan gick smidigare än väntat, och jag tror nog att alla uppskattade det med tanke på den tryckande värmen.  Sorgligt nog innebar detta även att det var dags att säga hejdå till Syster Vestina. Det kändes lite vemodigt, men vi ses ju om några månader igen.

Bilresan genom Uganda var lång, varm och trång. Vi stannade vid ekvatorn för att sträcka på benen och ta lite typiska turistbilder. Det känns faktiskt lite coolt att kunna säga att man varit på ekvatorn och haft ett ben på varje sida om linjen.

Väl framme kände alla sig lättade, och det var väldigt skönt att få sträcka på sig efter att ha suttit dubbelvikt i en buss i flera timmar. Efter en iskall dusch och lite mat i magen känner jag mig nöjd med dagen. Det ska trots allt bli ganska skönt att få komma hem till min säng och till min familj. Mest har jag nog saknat mina hundar och kanske kylskåpet där hemma haha (förlåt mamma och pappa).

Trötta efter dagen ska vi nu få lite efterlängtad sömn!

Godnatt!

Ellie

Avslutning på Hekima! 14 februari

Dagen började med en bussfärd till Maruku Agricultural Training & Research Institute, som vi besökte tillsammans med ett antal elever från Hekima, precis lagom för att fylla den lilla skolbussen som Mr. Johnson så flitigt skjutsar runt oss i. Vi hade ställt in oss på en guidad tur kring institutets plantager, vilket vi fick… till slut. Först väntade en föreläsning om institutets odlingar, bestående av bananer, casava och sötpotatis, varav banan var den inledande delen. Över två timmar senare var samtalsämnet fortfarande banan, vilket gjorde att vi inte hade jättemycket tid att senare vandra runt på plantagerna. Men, ”the banana has a lot of stories”, förklarade föreläsarna, och vi fick åtminstone se ett casavafält, men framför allt ett flertal bananplantager. Det var intressant att se, eftersom Tanzania har banansorter med smaker och egenskaper jag aldrig tidigare hört talas om, som används för exempelvis öl och matlagning.

 Efter besöket på Maruku Agricultural Training & Research Institute, tog bussen oss till Hekima för sista gången. Vi bjöds på en ”Farewell Lunch” på the Guest House, och utvärderade sedan resan och dess program tillsammans med Sr. Vestina och Mr. Mambo. Därefter var det dags att ta oss till skolan för Farewell Get-together, en fantastisk avskedsceremoni och sista möte tillsammans. Varken välkomnandet eller avskedstagandet på Hekima liknar något vi någonsin upplevt i Sverige, eftersom avskedet var lika storslaget och överväldigande som deras makalösa välkomnande av oss. Kvällen bjöd på sång, dans och tal, kryddade med en känsla av kärlek och gemenskap. Vi fick även kläder som Sr. Vestinas syster sytt åt oss, en väldigt fin och personlig gest. Flera har sagt att de aldrig förr har känt sig så välkomna som på Hekima, vilket är en passande beskrivning för ett ställe som gett oss så många minnesvärda upplevelser.

Idag var alltså vår sista dag i Bukoba, innan vi imorgon bitti börjar avfärden mot Uganda. Tiden här i Tanzania har gått otroligt fort och varit fylld av upplevelser, och även om det känns tråkigt att lämna Hekima och dess fantastiska människor, ska det trots allt bli ganska skönt att komma hem.

Tova

13 februari - Intervjuer och Bukoba stad!

Nu är det tisdag och vi befinner oss fortfarande på hotellet i Bukoba. Jag och Tova bor för tillfället tillsammans med Sandra och Ellie, vilket är supermysigt. Om två dagar beger vi oss hemåt och det känns ganska konstigt men samtidigt väldigt bra för att vi lämnar med bra underlag för vårt gymnasiearbete.

Dagen bestod främst av intervjuer. Vi skiljdes åt vid niotiden på morgonen och då fick jag och Ellie följa med Tova på sin intervju på polisstationen. Det var väldigt intressant, dels för att jag aldrig har sett insidan av en polisstation här och dels för att Tova ställde bra frågor och fick väldigt intressanta svar. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet för att vila och äta lite lunch. Efter det åkte vi med bussen in till stan för att handla lite tanzaniska tyger så kallade Kangas och små souvenirer.  Det var väldigt mysigt och vi blev utstirrade som vanligt.

Lite senare under dagen besökte jag och Tove en klinik och fick intervjua två läkare där. Mötet var väldigt givande och helt oplanerat träffade vi en före detta Hekimaelev på sjukhuset som svarade på några frågor, vilket var kul! Efter intervjun begav vi oss tillbaka till hotellet och på vägen träffade vi de andra tjejerna som hade varit och köpt andra saker som exempelvis tanzaniskt kaffe. De fick såklart hoppa in i bussen mot hotellet där vi senare åt en trevlig middag. Men nu ska vi gå och lägga oss, så god natt och sov gott!

Zelma

Intervju med Sergeant Susan på polisstationen.

 Intervju av Ebba med "Bukoba rural Sport officer"

Vad hände den 12 feb

Jambo!

Idag var första dagen vi vaknade i Bukoba och dagen har varit händelserik på många håll. Dagen började med att vi hoppade på bussen som skulle ta oss till våra intervjuer, det vi inte visste var att Sr. Vestina väntade på oss med en väldigt fin överraskning. Alla fick deras mått tagna, för att om några dagar få handgjorda afrikanska outfits.

Därefter åkte vi in till våra intervjuer. Zelma och jag intervjuande en bankman och fick en hel del bra information. De andra intervjuerna tog slut de med och därefter åkte vi till ännu en skola för ytterligare några gruppintervjuer. På Kashai secondary school träffade vi ca 30 elever som vi hade väldigt trevliga konversationer med om våra gymnasierarbeten och våra olika kulturer.

Efter lunch åkte vi och hälsade på Sr. Esther, den tidigare rektorn på Hekima, och hade en trevlig fikastund och prat om saker mellan himmel och jord.

Dagens middag var supermysig då vi åt med Raphaels familj och ytterligare en god vän vid namn Stella samt hennes söner. God mat och väldigt trevligt sällskap skapade en superhärlig kväll.

Tove